Intervju med Karen Armstrong

Karen Armstrong/ Foto Michael Lionstar

Prismotiveringen lyder:

”för att hon sedan många år sprider kunskap om religionens betydelse för människorna och då särskilt påpekar likheterna mellan olika religioner. Genom en rad böcker och prisvinnande föredrag når hon ut som en fredsmäklande röst i en tid när världshändelserna får en allt starkare koppling till religionerna.”

The International Knowledge Award for 2011 goes to Karen Armstrong for her long standing work of bringing knowledge to others about the significance of religion to humankind and, in particular, for pointing out the similarities between religions. Through a series of books and award-winning lectures she reaches out as a peace-making voice at a time when world events are becoming increasingly linked to religion.

Medkännande aktivist

Arne Järtelius, nyhetsredaktör NE

Det som gör religionshistorikern Karen Armstrong extra intressant är att hon så gott som singlehandedly valt att ta sig från den självvalda ensamheten i den egna studerkammaren och ut på gator och torg. Efter tiotalet böcker som skildrar världens religioner ur olika aspekter tog den i grunden blyga och självlärda Karen Armstrong mod till sig och gav sig ut i världen för att dela med sig av sina kunskaper. Det arbetet och den insatsen har i år renderat henne Kunskapsprisets internationella hederspris.

De första stegen

Karen Armstrong (född 1944) är en very British woman. Hon talar snabbt och distinkt, kryddar sitt språk med mängder av självironier och beskriver sig själv som very sharp-tongued. Tillsammans med sin hund Poppy bor hon i Islington i norra London. Det var länge en ganska nedgången förort men är nu på väg tillbaka till sin gamla glans. I Islington ligger fotbollsklubben Arsenals hemmaarena, men för Karen Armstrong är det bästa med Islington att hon där bor inom gångavstånd från British Library, en aldrig sinande bildningskälla och hennes home away from home.

Det går ganska lätt att urskilja ett antal ganska distinkta faser i Karen Armstrongs (född 1944) vuxna liv. Hon började som nunna, tog sig sedan från klostret till skolan, fortsatte därifrån till TV, ägnade sedan femtontalet år åt att skriva religionshistoriska böcker utifrån sin egen research, för att de senaste tio åren vara aktivist – inte utan att återkommande utkomma med en eller annan bok – med kunskapsspridning om religionshistoria och medkänsla som specialiteter.

– På universitetet har jag bara studerat litteratur. Jag skulle doktorera i Oxford i brittisk litteraturhistoria men blev kuggad på mållinjen. Religion och religionshistoria är däremot något jag läst och lärt mig helt på egen hand. Som nunna under sju år läste vi en aning teologi och lite kyrkohistoria, men det var ganska ladylike och inte ett dugg utmanande. Fördelen med att jag har lärt mig på egen hand är att jag den vägen lyckats undvika den jargong som finns på universiteten där folk alldeles för ofta sitter fast i alla sina fotnötter. En annan fördel med att jag lärt mig själv är att jag vet vilka svårigheter andra människor har när de ska lära sig.

Karen Armstrongs rykte bland professionella akademiker är blandat. Själv tar hon det med ro eftersom hon inte har något annat syfte med det hon skriver om religionshistoria än att fungera som popularisator.

– Jag skriver för att jag tycker att det jag lärt mig är något som andra kan ha nytta av att veta. Jag skriver inte för att få några titlar – ett eller annat hedersdoktorat har väl kommit min väg och det är roligt – eller för att tjäna mer än att jag kan leva på det. Jag skriver för att sprida kunskap som annars skulle bli liggande för fäfot.

En fri lans

– Jag har varit min egen sedan 1982.

Det tog Karen Armstrong hela tretton år efter att hon 1969 lämnat klosterlivet i den katolska Society of the Holy Child Jesus innan hon ville ha något som helst med religion att göra. När hon sedan i början av 1980-talet kom in vid televisionen som manusförfattare och presentatör placerades hon i religionsfacket med hänvisning till hennes tid som nunna.

– Men det var en ren tillfällighet att jag hamnade i det religionshistoriska facket. Innan jag kom till Jerusalem för en TV-serie hade jag sett judendomen som inget annat än en föregångare till kristendomen, och islam hade jag inte ägnat en tanke. Men väl där blev jag fast för livet i det religionshistoriska.

När det gäller sin egen tro beskriver Karen Armstrong sig nu som convalescent in recovery, dvs. hon ser sig fortfarande som en konvalescent men på väg att återhämta sig. Till vilken tro hon ska tillfriskna verkar tills vidare vara skrivet i stjärnorna.

– När min TV-karriär tagit slut med en smäll satt jag sedan där ensam i min lägenhet och undrade vad jag skulle ta mig till med mitt liv. Jag började skriva böcker. Den ena boken följde på den andra. Jag lärde mig hela tiden nya saker. Inte minst fick jag nya synvinklar och perspektiv på kristendomen av det jag lärde mig om andra religioner.

På den vägen är det fortfarande. Karen Armstrongs senaste bok om religion på svenska är För Guds skull: Om religionens betydelse (2011).

– Vad min senaste bok framför allt annat handlar om är att religion är en praktisk verksamhet. Religion är något man utövar, något man lever. Religion är inget man enbart kan lära sig i böcker. Det är som med bilkörning eller simning. Det räcker inte att veta hur man gör. Det gäller att praktisera sina kunskaper och när de väl är en del av oss, när de är internaliserade, så lär vi oss att leva dem. Det är vad religion handlar om för mig. Det kanske inte alltid är på det viset i vår västliga del av världen där tro är något som man kan ha utan att vara. Men i andra religioner handlar det hela tiden om att leva sin tro.

De 12 stegen

Karen Armstrongs landsman Alfred Hitchcock gjorde en film om 39 steg, men det var för många för Karen Armstrong. I stället valde hon i sin bok 12 steg till ett liv i medkänsla (2011) att använda just 12 steg på samma sätt som Anonyma Alkoholister gör i sitt självhjälpsprogram. Det är publiceringen av den boken som tagit henne till en intervjusoffa i Stockholm.

– Jag har rest jorden runt och i alla de möjliga sammanhang pratat om medkänsla (compassion) och överallt har jag mött samma konfunderade inställning hos dem som lyssnat på mig. Den vanligaste uppfattningen verkar vara att man ser medkänsla som synonymt med att tycka synd om (pity) någon; lite grand som att hjälpa någon gammal dam över gatan. Till den senare kategorin hör förmodligen snart jag, men medkänsla är något annat. Det är något mer, något mer grundläggande, något som går på djupet. Att tycka synd om de svältande på Afrikas horn kostar inte direkt på, att ha medkänsla med de svältande är något helt annat, något som känns djupare än i plånboken.

Det var för att hjälpa oss att hitta ned i de djupen inom oss själva som fick Karen Armstrong att skriva om de 12 medkänslostegen.

– Att tillägna sig en äkta medkänsla kostar på. Därför delade jag upp det arbetet i ett antal mindre steg för att den som så önskar ska kunna integrera medkänslan i sitt liv. Men för den skull är det ingen lätt bok jag skrivit. Att lära sig medkänsla är inte som att skaffa sig en plattare mage eller att gå ned i vikt. Det är i stället en insats som man ägnar sig åt i hela sitt liv, men jag har brutit ned den i hanterliga och ganska lättförståeliga bitar.

Karens Armstrongs 12 steg till ett liv i medkänsla inleds med att vi ska undersöka vad medkänsla innebär i vår egen kultur. Det fortsätter med sådant som meditation, övningar i empati, impulskontroll och kunskapsinhämtning när det gäller olika länders nationella, kulturella och religiösa traditioner. Det tolfte steget handlar om att utveckla en känsla av ansvar för din fiendes lidande. 12 steg till ett liv i medkänsla avslutas med följande ord: ”Här slutar boken, men vårt arbete har bara börjat.”

Aktivisten

Arbetet med boken om de 12 stegen innebar att Karen Armstrong gick från att bara vara författare till att på allvar bli, som hon själv säger, aktivist. De första stegen i den riktningen tog hon i samband med 11 september-attackerna 2001.

– De innebar att jag fick lägga allting annat åt sidan för att börja föreläsa om i synnerhet olika religioner för allt från CIA till amerikanska utrikesdepartementet. Jag kom även i kontakt med FN och hemma i Storbritannien handlade det om att försöka hålla landet utanför Irakkriget 2003. Efter 11 september-attackerna var plötsligt religionen på allas läppar. Jag hade ju tidigare läst och skrivit mycket om de olika religionerna i världen, men nu blev det allvar. Nu blev det något mer än bara ord. Nu gällde det att göra något aktivt när det gällde religionsfrågor.

Karen Armstrong beskriver det där steget från forskningen och skrivbordet till handling som en svår väg att gå för henne. Det gjorde det inte lättare för en person som beskriver sig själv som en ensamvarg och som en antisocial natur. Ännu tuffare har det varit för henne att vänja sig vid att vara den offentliga person som hon undan för undan har blivit under de senaste tio åren.

– Det har varit svårt på alla de sätt och vis, but there’s a job to be done.

Hennes senaste ”jobb” är att med FN:s bistånd inrätta Den gyllene regelns dag. Den infaller 5 april och uppmärksammar vad som uppfattas vara grundbudskapet i alla världsreligioner: Gör (inte) mot andra vad du (inte) vill att de ska göra mot dig. Karen Armstrong står även bakom ett världsomspännande nätverk för gränsöverskridande insikter i kulturer, religioner och ideologier kallat Förklaringen för medkänsla (Charter for Compassion).

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.

Comments are closed.