Ett tema för Kunskapsprisets frukostseminarium på Ångbåtsbron den 23 maj var: Är Malmö Sveriges nya kunskapsport? En fråga den kunniga panelen hade att ta ställning till var vilka förutsättningar som Malmö har att attrahera kreativa, företagsamma och mångfaldsinriktade människor?

Leif Edvinsson professor i intellektuellt kapital inledde seminariet med en fråga: Vad är det för drivkrafter som skapar morgondagens städer? Vad är det för immateriella tillgångar som gör att man vill bo på det ena och inte på det andra stället? Jag ser Öresund som ett helt makalöst område och det jag skulle vilja att vi skapade här är en kunskapshamn som antitesen till den köpenskapens hamn som Köpenhamn en gång i tiden var. Ett exempel på kunskapshamn är caféer och torg, som båda är informella mötesarenor för att skapa ny kunskap. Mångfald och interaktion är viktiga i det sammanhanget. Det är olikheten som skapar nya brytpunkter och Öresund är en spännande sådan punkt.

Thomas Frostberg, chefredaktör för nyhetstjänsten Rapidus och seminariets moderator, inledde med att dela ut griffeltavlor där panelen ombads att skriva in namnet på den stad de allra helst skulle vilja bo i. Ilmar Reepalu, kommunstyrelsens ordförande i Malmö, skrev (uppmanad att inte nämna sin egen stad) Vancouver, Leif Edvinsson föredrog Barcelona och Maria Khorsand, president of Financial Markets-OMX Technology, hade Tokyo som sin önskeort, medan Anna Rydén, entreprenör, vill bo kvar i Malmö.

Vad kan en stad göra för att attrahera kreativa människor?

Maria Khorsand: Det man aldrig får glömma när det gäller attraktionskraften hos en stad är de olika kulturer – den mångfald – som finns företrädda där. Det gäller att se till de positiva sidorna i stället för att koncentrera sig på de negativa. Det senare leder inte framåt.

Leif Edvinsson: Som forskare vet vi inte vad det är som gör en stad attraktiv, men så mycket är säkert att det har med immateriella beståndsdelar att göra.

Anna Rydén: Det är också viktigt att ta reda på vad som kan sägas vara en stads kärna. Det ska inte bara vara något yttre som framhålls utan man ska försöka hitta de inre värdena i en stad, något som alla säger sig vara stolta över.

Hur har Malmö lyckats skapa sin nya attraktionskraft?

Ilmar Reepalu: Malmös storhet och stolthet under 1900-talet handlade om kunskap och kompetens inom byggande och konstruktion. Kockums varv var ju den industri som lockade folk till staden. När det under 1970-talet blev kris på nästan alla områden i Malmö med en ekonomi körd i botten parad med en gigantisk arbetslöshet så gällde det att hitta nya vägar in i framtiden.

Leif Edvinsson: Krisen gör oss förvisso rädda och den kan möjligen förlösa lite kreativitet, men det blir ingen bra kreativitet. Det finns en övertro på att det behövs en krisstämning i organisationer för att lyckas. Det som leder ut ur krisen är i stället att man ser möjlighetsrummet. Det behövs en god mylla för att förlösa tankekraften och ta fram kreativiteten, och denna goda mylla kan finnas i spännande miljöer av olika slag. Det är mycket mer framgångsrikt än allt vad krismedvetande heter.

Ilmar Reepalu: Malmös kris var så djup vid den här tiden att det gällde att komma med drastiska insatser för att vända den båt, eller snarare varv, som nått vägs ände. En sådan insats var byggandet av Öresundsförbindelsen. Den, tillsammans med EU-inträdet och skapandet av Malmö högskola, var faktorer som gjorde att människorna i staden fick hopp om en annan framtid. Högskolan gav innehållet till de nya tankarna om hur vi såg framtiden i och för Malmö. Högskolan hade även det goda med sig att den drog till sig många unga människor som ofta bosatte sig centralt i staden. De här tre delarna tillsammans var nödvändiga för att orka med den snabba transformering som Malmö genomgått de senaste tio åren.

Leif Edvinsson: Något som är viktigt med högskolan utöver den utbildning som ges är att dess närvaro skapar ett flöde av människor. Malmö kommer inom en sjuårsperiod att ha bytt sin befolkning. Denna omsättningshastighet på talangkraften är viktig och spännande i sammanhanget.

Anna Rydén: När jag är ute och pratar design i olika skolor i staden märker jag framför allt den otroliga skaparglädje, entusiasm och idérikedom som finns här i Malmö. Man märker att Malmö är på G och att det händer massor i staden. Det är jättespännande. Det har inte precis blivit sämre av Turning Torso. Med den har Malmö fått en symbol som är svåröverträffad.

Maria Khorsand: Jag håller med vad övriga sagt, men det är en sak jag saknar: regionen. Vi talar om Malmö och om Lund som två separata städer, medan det i stället är på det viset att de är delar av en region där alla delarna är beroende av varandra. Glöm inte de synergieffekter som finns inom hela området från Lund till Malmö och via bron till resten av öresundsregionen och vidare ut till kontinenten. Om vi tänkte i ett större geografiskt sammanhang skulle vi kunna blomma ännu mer i varje del för sig och i hela området.