Med de orden introducerar sig Anders Åkerman, VD för Kompetensgruppen, när han tar emot på sitt kontor i World Trade Center vid Centralstationen i Stockholm. Följdfrågorna på introduktionen är givna och svaren lyder:

– Jag tror att det är en läggningsfråga att fascineras av hur man ska sprida goda idéer och bra kunskap och att få människor att gå på hela sin förmåga. Jag har nog alltid tyckt om att inspirera andra människor och att dela med mig av det som jag fascineras av. Detta oavsett om det handlat om mitt skärgårdsintresse, att jag tyckt att någon debatt i pressen varit ytlig eller att jag sett att någon farit illa och mått dåligt. I sådana lägen har jag alltid känt att jag måste hjälpa till.

Hur har han då blivit sådan? Här brukar man kunna gå tillbaka till en individs egen skolgång för att se om det där finns något att lära av och om fortsättningen.

– Jag vantrivdes under hela min skolgång. Jag var snarast en sådan som levde upp under rasterna. Det är möjligt att det var skolan som fick mig att inse att man måste skapa en miljö för att människor ska kunna utvecklas och få lust att utvecklas. Kunskap, som jag ser det, är väldigt inspirationsdrivet. Jag tror att det är väldigt farligt med människor som tror att de vet tillräckligt. Det är ofta sådana människor som för in världen på fel vägar. Jag tycker att man ska vara ödmjuk och kunna säga att man möjligen vet en del men att det finns väldigt mycket mer att veta och man ska vara förnuftig nog att ta till sig det och inte bära omkring en massa förutfattade meningar. Jag tycker att det är väldigt roligt att hitta något som är bra och att sedan packa om det på ett aptitligt sätt och föra det vidare till andra människor. Det är något jag hållit på med i alltifrån böcker och medieproduktioner till seminarier. Jag är väl någon sorts folkbildare.

Trots att Anders Åkerman i årskurs nio dyrt och heligt lovade att aldrig mer sätta sin fot i en skola så blev han först lärare och sedan rektor på en skola för barn som var extremt studieomotiverade.

– Arbetet med de barnen, att vända dem från att vara destruktiva till att faktiskt bli intresserade av kunskap, var för mig en fantastisk erfarenhet. Det blev en vurm för mig att försöka komma fram till olika sätt att få andra att lära sig nya saker. Jag hade en massa knep för mig på den där skolan och jag lärde mig massor. Trots att eleverna i den där skolan hörde till de minst studiemotiverade man tänka sig kunde, de hade till och med blivit utkastade från obsklasser och liknande, så visade det sig vara ganska lätt att få dem på andra tankar. Deras bristande studieintresse handlade nämligen inte om förmåga och intelligens.

Kan du ge något exempel på hur denna tankeförändring gick till?

– När eleverna kom till min specialskola gav jag dem detta som en första förhållningsregel: På den här skolan måste alla kunna vad vitsippa och blåsippa heter på latin. Jag förhörde eleverna på det flera gånger om dagen. De tyckte väl till en början att jag var en ganska konstig kropp, men det dröjde inte länge förrän dom kom och berättade att talat om att de visste vad vitsippa heter på latin, och omgivningen hade varje gång blivit lika överraskad: ’Kan du latin?!’ Snart ville de veta fler ord på latin. Då såg jag att de hade fått en kunskapsö. De hade skaffat sig någonting som kunde växa och som gjorde att de kände att de kunde ta sig fram på andra sätt än genom att slåss och stjäla. Det var olika sådana saker som skapade en positiv attityd till omvärlden hos de här eleverna. Den här skolan gav mig insikten att när en människa, framför allt ett barn, vantrivs i sin miljö så kan de bryta ner en hel familj. När det omvända gällde, när man kunde få det här barnet att trivas i skolan, så märkte man att hela familjen frisknade till.

Från de insikterna om barnen i specialskolan började Anders fundera över hur de många människor som sitter på sina arbetsplatser runt om i landet och vantrivs på olika sätt skulle kunna förlösas. Det var på så sätt som det som i dag är KompetensMässan startade. Den första mässan av det slaget hölls 1990.

– KompetensMässan har genom åren utvecklats till en mötesplats för hur man ska förmedla kunskap och hur personer som har kloka och intressanta erfarenheter ska kunna sprida dem. Det brukar komma mellan 5 000 och 10 000 personer i arbetsledande ställning till KompetensMässan. Multiplicera det med de 15 mässor vi anordnat och det blir en imponerande siffra på människor som fått insikter som de sedan spritt vidare till sina medarbetare. För att ytterligare sprida den här kunskapen har vi startat nätverk av olika slag. Det är interaktiva hemsidor, webb-TV-seminarier och en webbpodd där man kan lyssna på intressanta föreläsare. Hela tiden försöker vi inom Kompetensgruppen att hitta nya sätt att sprida kunskap på. Det handlar inte bara om att ha färsk kunskap. Det gäller också att hitta fräscha metoder att förmedla kunskapen på. De ändras hela tiden och där försöker vi ständigt att befinna oss i framkanten när det gäller nya medier och andra metoder för kunskapsspridning.

KompetensMässan har tre huvudområden för att förmedla kunskaper på. Det är (1) genom mässor, konferenser och personliga möten, (2) i tryckt form, och (3) i digital form. Dessa tre områden använder man sig sedan av i olika konstellationer och mixer.

– Det är det som är det roliga med det nyvaknade intresset för e-learning eller blended learning. Där kör man inte bara fram längs en väg utan söker sig fram genom blandade och flexibla spår. Jag tror nämligen väldigt mycket på ett flexibelt lärande. Hela KompetensMässans idé är ju att man ska servera en massa väldigt bra saker som deltagarna sedan kan sätta ihop på ett för var och en optimalt sätt. Tanken är att man inte ska sitta av något man redan kan. I stället ska man kunna välja sådant man känner att man vill lära sig. Det brukar bli bäst.

Hur skulle Anders vilja organisera dagens skola om han fick sig den uppgiften förelagd?

– Under min bedrövliga skoltid på 1950-talet fanns det några få lärare som var sådana att man fick en riktigt bra kontakt med dem. Det var personer som berättade om saker som de själva brann för som gav mig inspiration. De lärarna minns jag fortfarande. Jag minns också de lärare som var intresserade av mig för den jag var. Hur viktigt det var märkte jag sedan när jag själv arbetade som lärare. Jag tror på sunda inlärningsmiljöer där undervisningen och undervisningssituationerna anpassas efter individen. Rätt komponerade finns det i dag ett väldigt sug efter de gamla beprövade metoderna i stället för de ofta väldigt snabba klipp som vi nuförtiden ständigt utsätts för. Det är det som vi hela tiden försöker hitta inom Kompetensgruppen: rätt sätt att få människor att vilja ta till sig bra budskap av olika slag.

Extern länk: Kompetensgruppen http://www.kompetensmassan.se