Björn Fjaestad

Vilka egenskaper bör en duktig kunskapsförmedlare ha?
Vi är inte primärt någon kunskapsförmedlare i snäv mening, utan vi är en tidskrift som vi vill att folk ska läsa för att de tycker att det är givande. Vi hör till massmedievärlden och tycker därför att vi skiljer oss från sådant som skolböcker vilka ju har en direkt instrumentell uppgift. Vi vill med vår tidskrift mer berätta någonting, väcka intresse och ge kunskapsupplevelser.

Självklart tycker vi att det är positivt om folk lär sig något när de läser oss, men det gör de inte i första hand för att de ska använda det de läser eller för att de ska redovisa sin läsning för någon annan. Som den tidskrift vi är räcker det inte med att vi är sakliga och pedagogiska, utan vi måste därutöver även vara önskade och efterfrågade, roliga och intressanta och vi måste belöna våra läsare både i stunden och på lite längre sikt. Med andra ord: på kort sikt läsupplevelser, på lång sikt ackumulerad kunskap.

Hur förmedlar och sprider man enligt dig kunskap bäst?
Vi närmar oss det vi skriver om på ett journalistiskt sätt. Det betyder att vi väljer att skriva om ämnen som vi uppfattar som intressanta och angelägna. När det sedan gäller hur vi presenterar det vi skriver om så kan det ske på alla möjliga sätt. Vi arbetar med en rad olika former och skrivsätt, där det inte minst viktiga är att variera.

När det gäller våra principer för att välja ut det vi ska skriva om så finns det dels en inomvetenskaplig, dels en utomvetenskaplig aspekt. När det görs ett genombrott inom en vetenskap, vilken det vara månde, så känner vi att vi vill skriva om det för att visa var forskningsfronten nu befinner sig, att den har flyttats fram ett stycke. När det gäller det utomvetenskapliga så håller vi många ögon på det som händer i samhället i stort och skriver om det som händer där. Det kan röra klimat och miljö men lika gärna olympiska spel, samhällets medikalisering eller kameraövervakning på gator och torg.

På vilka nya, annorlunda och lustfyllda sätt har Forskning & Framsteg lyckats stimulera andra att söka kunskap?
En mycket viktig uppgift för var och en av våra redaktörer vid sidan av att skriva och redigera artiklar är att bevaka sina respektive specialområden för att hålla sig, redaktionen och, i förlängningen, våra läsare orienterade. Ska man skriva populärvetenskap handlar det om att välja ut, sammanfoga, vinkla och kanske även hitta någon intressant tillämpning av det som skildras. En stor del av vägen från vetenskap till populärvetenskap handlar om att omforma materialet, att bygga upp och berätta det på ett nytt sätt. På så vis försöker vi öppna nya dörrar för våra läsare och ge dem insyn i vetenskapen och aha-upplevelser som gör dem nyfikna på att hitta mer om samma ämne, kanske i bokform eller på nätet.

På vad sätt ser du Forskning & Framsteg som en kunskapsförebild?
Vi försöker vara en förebild genom att vara trovärdiga, genom att inte tala om vetenskap i ett von oben-perspektiv, genom att redovisa de osäkerheter och etiska dilemman som finns i forskningen, genom att utnyttja senaste teknik i tidskriftsdesign och tidskriftsproduktion, genom att alltid publicera rättelser när vi publicerat någon felaktighet och genom att publicera läsarbrev som kritiskt granskar våra artiklar.

Det gäller även att ställa upp för vetenskapen och de vetenskapliga metoderna och att säga vad vi uppfattar vara oseriös verksamhet. Vi har exempelvis en avdelning kallad ”Skeptiskt” där vi skärskådar allt från homeopati till slagrutor.

Eftersom nästan all forskning i någon mening är provisorisk och ständigt i behov av att omprövas, så finns det ingenting som är så roligt som att kunna presentera forskning och forskare som lyckats slå hål på det som under en längre tid gällt för sanningen inom ett visst område. Det är något vi tycker att vår tidskrift ska ägna sig åt för att kunna tjäna som en kunskapsförebild för andra.

Forskning och framsteg