Hungerprojektet

av Arne Järtelius
NE-redaktör

Hungerprojektet är en politiskt och religiöst obunden ideell organisation. Den driver program på den afrikanska kontinenten, i Central- och Sydamerika samt i Indien och Bangladesh. Hungerprojektets 249 lokalt anställda finns över hela världen. Arbetet inom organisationen bedrivs till största delen av 150 000 lokala volontärer. Hungerprojektet hjälper människor som lever i hunger att själva bygga upp en hållbar förändring i sitt samhälle. Detta sker genom utbildning, delaktighet och engagemang för ökad jämställdhet och minskad fattigdom och hunger. Hungerprojektets VD Åsa Skogström Feldt svarar som följer på NE:s utsändes frågor.

Åsa Skogström Feldt

Vilka egenskaper bör enligt dig en duktig kunskapsförmedlare ha?
För mig bygger det på att jag har ett stort engagemang och att jag vill framföra mitt budskap på ett inspirerande sätt. Engagemanget är något som kommer inifrån. Det är något man brinner för. Oavsett om det gäller Hungerprojektet i Sverige eller Hungerprojektet i till exempel Afrika gäller det att kunna förmedla sin information på ett sätt som är anpassat till dem man vänder sig till, att informationen målgruppsanpassas. Det är också viktigt att våga ta en dialog i stället för att ägna sig åt en envägskommunikation. Det gäller att känna av och att anpassa diskussionen efter den aktuella situationen.

Som så många andra har vi en massa i förväg producerad information att utgå ifrån. Jag försöker ha så lite text som möjligt på mina power point-bilder. Jag nöjer mig med ett antal punkter som jag sedan pratar tämligen fritt utifrån. För att verkligen kunna föreställa sig situationerna vi talar om visar vi ofta även korta videosekvenser.

Andra viktiga tillgångar hos en kunskapsförmedlare är tydlighet och ett rakt budskap, till exempel förklarar vi vad som är skillnaden mellan hunger och svält. Det gäller att undvika att komplicera saker i onödan.

Hur förmedlar man och hur sprider man enligt dig kunskap bäst?
Det vi arbetar med inom Hungerprojektet är väldigt omfattande. Det handlar om alltifrån hunger till hälsa till skolgång och mycket mera. Därför vill jag gärna kommunicera personligen med dem vi har med att göra. Det vi försöker göra är att väcka folks intresse genom ganska ”kaxiga” budskap. För att ta ett i högen: ”400 miljoner kvinnor har inte råd att skaffa mat till sina barn. De får väl jobba extra.” Det låter kanske lite drastiskt, men vi vill att folk ska stanna upp och tänka efter så att vi kan få till stånd en dialog med dem. Artiklar och annonser kan mycket väl skapa uppmärksamhet för en fråga, men de kan inte förmedla det kompletta budskapet. Jag tror det är svårt att sälja ett långsiktigt engagemang för en bättre värld i en mening.

På vilka nya, annorlunda och lustfyllda sätt har du lyckats stimulera andra att söka kunskap?
Inom det område där Hungerprojektet verkar, d v s hunger och fattigdom i världen, handlar utgångspunkten vanligtvis mycket om kommunikation som spelar på dåligt samvete. Ganska ofta rör det sig då om punktinsatser: Skänk en slant eller ge ett bidrag för att lösa ett problem för stunden. På det viset arbetar inte Hungerprojektet. Vi visar inga bilder på gråtande barn eller barn som svälter. Vad vi i stället visar upp är människor som är produktiva och som kan uträtta saker själva. Det gör vi för att vi vill förändra förhållningssättet till människor i andra delar av världen och faktiskt tro på och inse att de kan själva om de bara får chansen. Vad vi vill göra är att skapa förutsättningarna för att de ska kunna vara handlingskraftiga och kreativa. Det är ett helt nytt sätt att kommunicera på, som jag ser det.

När det gäller ett mer lustfyllt sätt att sprida kunskap på som vi använder oss av är videoupptagningar från våra programländer. I de ganska korta videoinslagen delar människor i våra programländer med sig av sina visioner och sina drömmar av vad dom har åstadkommit. Det är något som ofta väcker starka känslor och, inte minst viktigt, identifikation bland våra åhörare.

På vad sätt ser du dig som en kunskapsförebild?
När jag har berättat om Hungerprojektet får jag ofta feedback att jag hållit inspirerande och tankeväckande föredrag genom att jag kan koppla tillbaka till åhörarnas egen situation. Det handlar om att dra paralleller mellan vad vi gör i Afrika med hur man jobbar med människor här i Sverige. Tron på människans egen kompetens kan man ju applicera lika bra på ett svenskt företag som att man vill att den ska fungera i en by i Afrika, i Sydamerika eller i Indien.

I Hungerprojektet har jag lärt mig en hel del som skulle kunna vara användbart inom svenskt näringsliv. Det gäller framför allt den stora potentialen i att jobba med delaktighet och engagemang och ”underifrånperspektivet”. Det är många som pratar om det coachande ledarskapet, men från att prata om det till att omsätta det i praktisk handling är steget ibland ganska långt. Vårt arbete inom Hungerprojektet i Uganda är ett exempel. Där engagerar vi den lokala befolkningen att sätta upp en vision för sig själva och att bli medvetna om att det faktiskt är dom själva som ska genomföra en förändring. Jag lär mig hela tiden mycket av våra partners lokalt inom Hungerprojektet.

Hungerprojektet