Jonsered. Någon? Inte jag heller. När jag stiger av lokaltåget elva snabba minuter från Göteborg C har jag om möjligt ännu svårare att orientera mig. Snacka om klorofyll och pastoral idyll strax utanför gränsen till Sveriges folkmängdsmässigt andra stad! Efter en kort promenad, givetvis med en fårskocks bääande som ackompanjemang, är jag framme vid den vackra Jonsereds herrgård, platsen för dagens begivenhet.

Jonsereds herrgård

I mer än 100 år var Jonsereds herrgård familjen Gibsons – ägare till Jonsereds fabriker – bostad, en sedan 1857 minst sagt pampig lantvilla i italiensk stil och, som sig bör för en sådan, med en vidsträckt utsikt över en sjö. Hösten 2004 inleddes en ny epok i Jonsereds herrgårds historia genom att den blev en mötesplats för Göteborgs universitet, och det är därför Nationalencyklopedin är på plats. Ämnet för dagen är ”Dikt för direktörer” och det är ett seminarium som NE arrangerar tillsammans med universitetet och organisationen Kultur och näringsliv.

Direktörsdikt
Dagens ämne är läsvanor, direktörers och andra företagsledares umgänge med skön litteratur således. Ett första varv med dagens panel gav ett antal reflexioner i anslutning till dagens seminarierubrik för auditoriet att reagera på. Karin O´Connor, direktör för Kultur och näringsliv, tyckte att seminarietiteln – dikt för direktör – var svår att motstå. Hon sa inledningsvist: ”Dagens svenska näringsliv känns väldigt stelbent och okreativt och jag tror att litteratur och annan kultur skulle kunna ha en väldigt viktig roll för att lösa upp en massa knutar, för att öka kreativiteten och helt enkelt för att få näringslivets toppar att må bättre.” Leif Alsheimer, ledarskapskonsult, kunskapspristagare och författare till den på litteraturanvändning baserade boken Kunskapsresan, menade att litteraturen hjälper oss att vinna erfarenheter som vi annars inte skulle få och att den hjälper oss att förstå hela processer, inte bara enskilda händelser. ”Litteraturen hjälper oss också att bygga upp en handlingsförmåga för det oväntade. Till skillnad från de instruerade förhållningssätt som moral och etik ger oss så bygger litteraturen upp ett införlivat förhållningssätt. Det är det som hjälper oss i oväntade situationer.” Ulla Berglindh, pedagogiklektor vid Göteborgs universitet, hade inför seminariet tittat lite på i vilken mån direktörer kan tänkas ha nytta av skönlitteratur, och hon hade hittat sådant som nyttoaspekter, funktionella aspekter, aspekter på ledarrollsförstärkning, nya röster, andra världar, nya verksamhetsfält, fördjupning av områden man själv inte upplevt i vare sig tid eller rum, ämnen för middagskonversation och högtidstal liksom språklig och existentiell utveckling. Gabriel Byström, kulturchef på Göteborgs-Posten, menade att skönlitteraturen innehåller den kondenserade livserfarenhet vi alla har nytta av gestaltad som den är på de mest fantasirika och spännande sätt. ”De brister i etik som i våra dagar alltför ofta uppenbaras hos företrädare inom näringslivet skulle med endast något års filosofistudier ge många direktörer en stor skjuts framåt i både karriären i smått och livet i stort. Litteraturen är helt enkelt ett väldigt bra verktyg för den som vill fungera som en bra ledare.” Författaren Ellen Mattson ville för sin del i någon mån skydda sig emot de många nyttoaspekter som litteraturen kan sägas (och av den övriga panelen sades) bära på. ”Litteraturen blir inte nyttig om den försöker vara nyttig. Däremot kan litteraturen bli till nytta för direktörer och alla andra just genom att den inte tänker i de några nyttighetsbanor, genom att den inte försöker att vara en vinnare. Det är min lite snirkliga ingång till dagens ämne.”

Efter den inledningen släpptes ordet fritt för var och en i panelen och i det intresserade auditoriet att komma med sina synpunkter och reflexioner kring dikt för direktörer och, som det snart skulle visa sig av diskussionen, alla andra.

Direktörsbikt
Innan vi lämnar direktörerna, eller snarare, breddar ämnet till att handla om litteraturens eventuella nytta för var och en av oss, kan det ändå vara på sin plats att få en eller annan direktörs syn på litteraturen. ”Jag arbetar i ett tjänsteföretag och där handlar det om att på olika sätt ta hand om människor. Det är dels i din funktion som arbetsledare, dels i rollen som att hand om våra kunder. Ledarskapskurser i all ära, men jag tror att skönlitteraturen kan ha minst lika mycket att säga om människor och mänskliga relationer. Jag hade önskat att jag haft tid att läsa mycket mer, men tyvärr är jag alldeles för stressad för att hinna med och för att kunna koncentrera mig. Normalt hade jag tackat nej till att delta i ett seminarium som det här. Det här är sådant jag inte hinner med, men jag tog ett beslut att jag skulle delta för att lära mig mer om litteratur för att få tips om hur jag kan använda den i min vardag. Det gäller för mig personligen men även för hur jag kan delge mina kunder god litteratur.”

En annan chef i auditoriet tog fasta på detta med den ständigt bristande tiden för direktörer (och alla andra). ”Den som har ont om tid borde ägna sig åt lyrik. I den finns kunskap och kulturupplevelser nedlagda på ett kortfattat och mycket intensivt sätt. För mig har lyriken betytt oerhört mycket genom att den har givit nya perspektiv, nya sätt att tänka och nya sätt att vända på perspektiv.” Det reagerade genast Henric Holmberg, skådespelare vid Göteborgs stadsteater, på med att läsa följande diktrader av poeten Claes Andersson: ”Se upp för honom som säger sig föra de mångas talan./Han kanske gör det./Se upp för honom som säger sig bara tala å sina egna vägnar./Han kanske gör det./ Se upp för honom som bara nickar instämmande./Imorgon kan nickningen gälla dig./Se upp för dem som bara vill leva sitt liv i fred./De skyr inga medel.”

En tidigare länsmuseichef i auditoriet berättade om en undersökning han varit med om att göra om länets (Värmland) herrgårdsbibliotek. Vad man där fann var att ett stort antal böcker utgivna på olika håll i den tidens (1700- och 1800-talen) europeiska metropoler redan samma år eller året efter utgivningen letat sig in i de värmländska skogarna. ”Där ser jag en tydlig koppling mellan den tidens innovationer inom skogsbruket och järnhanteringen samt att den här litteraturen med största säkerhet ledde till en ökad kreativitet som i sin tur genererade nya idéer till industrin.”

Leif Alsheimer sade sig vara lite tveksam till rubriken för dagens seminarium. Inte att direktörer inte skulle behöva dikt och annan skön litteratur. Men det är inget exklusivt för direktörer eftersom dikten handlar om hur vi kan bli bättre människor; och vem behöver inte det? ”Jag introducerade litteratur i undervisningen av ekonomer på högskolan i Jönköping. Under senare tid har jag introducerat litteraturen för cheferna på EON. Vad det där har handlat om är teman som inte haft det minsta med företagets skötsel att göra. I stället har det handlat om sådant som makt och maktmissbruk och livsskiftningar, som har lärt dessa människor oerhört mycket. De som har deltagit längst tid i de här kurserna på EON har varit med i hela sex år, och under den tiden har de hunnit läsa omkring 200 böcker och har sett ett 60-tal kvalitetsfilmer.”

Direktörslikt
”Dikt för direktörer” var tidsmässigt tänkt som ett förmöte till Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Men det skulle även visa sig att det till sitt ämne hade många efterföljare på bokmässan. Den kanon som sedan några år diskuterats här i landet (och genomdrivits i vårt södra grannland) verkar nu på olika sätt ha fått ett genomslag. Direktörer är självklart en målgrupp för kanon, men det finns många fler.

Några veckor innan Bok & Biblioteksmässan startade introducerade tidningen Expressen sin klassikerserie med en bok per vecka à 59 kronor till den som köpte tidningen. Serien ska totalt innehålla 30 titlar, och av skön litteratur intresserade direktörer kan i det utbudet kanske särskilt se fram emot böcker som Hemsöborna, Gösta Berlings saga, Markurells i Wadköping, Doktor Glas och, inte minst, Mörkrets hjärta.

Andra kanoninriktade seminarier på Bok & Bibliotek var Jan Olov Ullén som presenterade de i hans mening bästa svenska dikterna, tre litteraturforskare som presenterade en litterär kanon utifrån sin i år utgivna bok Från Sapfo till Strindberg och Christian Peters med sina tio-i-topplistor med ”odödlig litteratur”.

Om kanon och allehanda listor över vad man bör (och således inte bör) läsa kan man tycka, men tar man den som en utgångspunkt att förhålla sitt personliga litteraturval till kan den nog fungera ganska väl både för direktörer och för andra.