Naturens Hus är finalist till Kunskapspriset för att denna natur- och miljöpedagogiska verksamhet i Bergianska trädgården erbjuder elever och lärare ”en unik möjlighet att lära känna växterna och deras roll på jorden”. Naturens Hus har funnits i omkring 20 år och har som mål att sprida kunskap och känsla för naturen, att väcka intresse för naturvetenskap samt att skapa engagemang för miljöfrågor. Omkring 2 000 elever från olika delar av landet och 300 lärare får varje år i Naturens Hus en möjlighet att vidareutvecklas på ett naturligt, stimulerande och lustfyllt sätt.

Kunskapsprisets utsände träffar Ann Franzén, verksamhetsansvarig på Naturens Hus vid Bergianska trädgården i Frescati utanför Stockholm, i det hemtrevliga köket till Naturens Hus och börjar med att fråga henne vad hon vet om Kunskapspriset och hur hon ser på att Naturens hus är finalist till det.

– Jo, jag hade hört talas om Kunskapspriset. För några år sedan läste jag om Kunskapspriset på Internet och tyckte att det lät som ett spännande pris. Att sedan själv bli finalist var ju väldigt både roligt och hedrande. Det är inte alltid man får feedback i sitt arbete, men genom att bli finalist fick jag genom Naturens Hus väldigt mycket uppmärksamhet på en och samma gång.

Vilka egenskaper bör en duktig kunskapsförmedlare ha?
– Det är dels att man tycker att det är roligt att undervisa. Själv är jag folkbildare ända in i själen. Det har jag alltid varit. Jag känner en väldig lust att förmedla saker till andra. Om jag för de elever jag har visar att jag tycker att det jag håller på med är roligt så kan jag få med dem i det jag säger. Ovanpå det är jag väldigt nyfiken. Jag vill hela tiden lära mig nya saker. Det är också viktigt när man vill undervisa andra. Utan nya kunskaper fastnar man lätt i det man gör. Det gäller att vara lyhörd och nyfiken för att vara en bra kunskapsförmedlare.

Hur förmedlar och sprider man enligt dig kunskap bäst?
– Här i Naturens Hus är det en väldig utmaning eftersom jag har att göra med alltifrån vetgiriga fyraåringar till fjortonåringar som verkar vara trötta på det mesta. Kunskap om min målgrupp är viktig för mig när jag planerar min undervisning. Sedan tar jag reda på vad jag ska förmedla till respektive grupp. Det måste jag veta väldigt tydligt. När eleverna går härifrån ska jag i förväg veta vad de ska få med sig hem från min undervisning. Vad vill jag? Eftersom varje grupp som kommer hit bara är här halvannan timme gäller det att jag är väl förberedd, påläst och att jag har anpassat vad jag vill säga till respektive grupp. Det gäller också att jag kan prata med dem på deras språk och på deras nivå.

På vilka annorlunda och lustfyllda sätt har du lyckats stimulera andra att söka kunskap?
– Jag ser min undervisning i Naturens Hus som en resa där det bara är jag som vet vart vi är på väg. Samtidigt är jag självklart väldigt öppen för vad mina passagerare på den här resan har för önskemål. Det gör att vägen till målet kan växla alltefter vad gruppen har för önskemål och intressen. När vädret tillåter är jag ute med de grupper som kommer hit. Under de vandringarna visar jag olika saker och pratar om dem. Innan vi går vidare till nästa mål på vår utflykt brukar jag presentera gruppen för en cliffhanger i form av en fråga inför nästa uppehåll i vandringen. För mig är det viktigt att jag kan beröra mina elever på olika sätt. Det behöver inte vara genom min person utan det kan lika väl vara något i naturen som får dem att reagera och tänka vidare.

På vad sätt ser du dig som en kunskapsförebild?
– Jag tror att det är så här: Det är viktigt att vara i naturen och få egna naturupplevelser. Det tycker jag är väldigt viktigt och det är något som jag hoppas att alla ska få. Den som fått naturupplevelser har sedan lättare att arbeta med miljöfrågor – det är det som är det viktigaste med den här verksamheten som jag ser det – och det är något som Naturens Hus och den verksamhet som vi bedriver här i allra högsta grad och året runt kan tillhandahålla. Jag tror inte på att mata barnen med en massa eländesskildringar om döda sälar och fiskar. Det blir dom bara ledsna av att höra. Jag tror på positiva naturupplevelser som ett sätt att sedan själv vilja värna naturen. Den som en gång fått positiva naturupplevelser vill komma tillbaka till naturen. Det är ett oöverträffat sätt för den som vill tanka kraft.

Intervjuare: Arne Järtelius