Carl Jan Granqvist är nominerad till Kunskapspriset för hans banbrytande och nydanande kunskapsinsatser inom servicenäringen och upplevelsesindustrin. ”Genom sin skapelse Måltidens Hus i Norden och genom att vara starkt pådrivande vid tillkomsten av Restauranghögskolan i Grythyttan har han på ett avgörande sätt bidragit till kunskapsutvecklingen inom restaurang- och hotellnäringen.” Hans undervisning, författande och TV-framträdanden har ytterligare stärkt kunskapsområdet.

Kunskapsprisets utsände träffar den alltid lika välklädde Carl Jan Granqvist i arla morgonstund i hans vinlagringskällare på Grevgatan i Stockholm. Vi börjar med att fråga honom vad han vet om Kunskapspriset och hur han ser på att vara finalist till det.

– Lustigt nog var jag bjuden på förra årets Kunskapsgala i Stockholms stadshus och kunde applådera åt det årets vinnare av Kunskapspriset. Det känns nervöst och pirrigt då man har så excellenta mednominerade. Vi får hoppas att det blir min tur att bli applåderad till i år. I sådana fall ska de applådera åt att jag här i landet var med och startade och byggde upp världens första akademiska utbildning för kockar, servitörer och sommelierer där man förenar hantverk, konst och vetenskap. Jag var någon slags bärare av idén om en restauranghögskola och dess koordinator och jag var med och såg till att den förankrades ekonomiskt lokalt i Grythyttan, regionalt i Örebro län och nationellt med högskolan i Örebro som huvudman för utbildningen i måltidskunskap. Det ledde vidare till ett eget hus för utbildningen, skapandet av ett eget akademiskt ämne och även till forskning i det ämnet. Jag har även varit med och grundat Måltidsakademien. Det är väl något av det som jag kommer att bli mitt eftermäle. För tillfället är jag i färd med att skapa ett svenskt måltidsminne med vidhängande måltidsmuseum. Det är, om det går bra, något som jag skulle bli väldigt lycklig över om jag fick pensionera mig med. Det som gjorde mig extra glad med nomineringen till Kunskapspriset är att kunskapsområdet måltid lyfts fram. Tvärdisciplinära ämnen har alltid haft svårt att hävda sig mot de klassiska disciplinerna, men i dag är det faktiskt på det viset att man kan disputera i ämnet måltidskunskap.

Vilka egenskaper bör en duktig kunskapsförmedlare ha?
– För mig har det handlat om att berätta budskapet, att föra ett evangelium. Det är ett evangelium som måste ha en substans men det måste samtidigt bestå av väldigt mycket känsla. Man får inte folk att lyssna om man inte laddar sitt budskap med en emotionell realitet. Evangelium enligt Carl Jan lyder: måltiden är en plattform för det humanistiska samtalet där demokrati ges näring.

Hur förmedlar och sprider man enligt dig kunskap bäst?
– Man måste formulera sig i skrift. Man måste jobba medialt. Man måste få resultat som väcker respekt, och allra mest respekt får man genom forskning. Man måste också finnas och synas ute i landet. Det är något jag gör varje vecka runtom i landet och det är här det muntliga samtalet kommer in i spridningsbilden av kunskap. Ibland kan jag tycka att det kostar mycket kraft att ständigt resa runt i landet, men samtidigt känns det som en lyckad insats. Folkbildning består i mötet med andra människor.

På vilka annorlunda och lustfyllda sätt lyckas han att stimulera andra att söka kunskap?
– Det finns en längtan hos folk i allmänhet om kunskap, det är den hållbara biten. Men med den inställning som dagens ungdom har till kunskap och de snabba val de ständigt gör om att uträtta än det ena, än det andra kan det vara svårt att varaktigt få dem att söka och fördjupa kunskap. Det är hela tiden en utmaning.

På vad sätt ser du dig som en kunskapsförebild?
– Jag var initialt ingen kunskapsföreträdare i min bransch. Jag sågs enbart som en livsnjutare. Folket i matbranschen tyckte inte heller att jag var så mycket att ha då jag stod företrädde materialkunskap och inte kökshantverk. Men när vinkunskapen kom in i min repertoar, bl.a. med ett mycket populärt vinprogram på TV, så steg mina kunskapsaktier, inte minst genom att vi satte ord till sinnesförnimmelser. Genom dessa totalt 40 program som vi gjorde fick jag en folklig identitet och en ny kunskapsplattform att arbeta från.

Intervjuare: Arne Järtelius, Nationalencyklopedin