Företaget Google grundades för tio år sedan. Namnet är sprunget ur en lek med ordet googol, som är ett tal som består av en etta följd av hundra nollor. Lekfullheten kom av att man sökte efter ett namn på ett företag med ambitionen att samla och organisera all världens information på Internet.

Det uppfattades som så lekfullt att ingen var intresserad av att satsa en slant på att licensiera den sökalgoritm som skulle sköta det tänkta jobbet. I dag, tio år senare, när googla blivit både ett begrepp och ett verb och företaget en vinstmaskin av sällan skådat slag är det många som önskar att de trott på nollorna.

Information overload
Till mottagare av Kunskapsprisets internationella hederspris 2008 utsågs grundarna av Google, amerikanerna Sergey Brin och Larry Page. Detta för att de med sökmotorn Google lyckats göra användbar kunskap av den ofattbara mängden information på Internet. ”Genom Googles banbrytande metod att blixtsnabbt rangordna och presentera sökresultatet av såväl enkla som komplicerade sökningar har Internets enorma potential blivit tillgänglig för var och en. För hundratals miljoner människor har den vanligaste metoden att söka kunskap blivit att googla.”

Nikesh Arora är Googles vice VD för Europa med ansvar för att sköta och utveckla företagets verksamhet på den europeiska marknaden. Hans uppgift är att skapa och utveckla strategiska samarbeten i Europa till fördel för Googles hela tiden växande antal användare och annonsörer. Nikesh Arora är född och utbildad i Indien. Han har även en examen från Northeastern University i Boston, USA. Till Stockholm har denne välskräddade och välartikulerade (med en klädsam indisk touch på sin engelska) 40-åring kommit för att på de båda Googlegrundarnas uppdrag ta emot Kunskapsprisets internationella hederspris.

Vi börjar med att fråga vad Googles inträde på Internet har betytt. Har Google rentav skapat en ny kultur?

– Jag vet inte om det är Google ensam som initierat en ny kultur. Den nya tid vi lever i är en online-värld där människor blivit alltmer vana vid att hela tiden få snabba svar på sina frågor. Vi lever i ett samhälle som blir alltmer inriktat på ögonblicklig tillfredsställelse. Oavsett vilken vi sökmotor använder har vi vant oss vid att online-samhället ger oss tillgång till all slags information oavsett var vi befinner oss. I dag går det inte längre att säga att man har stängt. Internet har alltid öppet. Men det är inte Google ensamt som har skapat detta nya samhälle. Det har Internet gjort.

Detta nya samhälle må alltid vara öppet, men samtidigt är det ett samhälle som till bristningsgränsen är överlastat med information. Vad kan Google åstadkomma så att det inte brister?

– Det näst värsta som kan hända när man har för mycket information är att man inte hittar den information man letar efter. Det är där Google kommer in i bilden. Förra året skapades det tre miljoner gånger så mycket information i världen än i samtliga böcker som hittills tryckts i världen. Det kan aldrig bli för mycket information, men det gäller hela tiden att hitta vägar för att hjälpa människor att hitta den information de letar efter och som de kan använda när de behöver den. Vi vill komma dithän att de första tio träffarna på Google ska innehålla den information man letar efter.

Informationsdjupdyk eller ytsurf
Det är väl något vi kan fråga oss själva: har Internet gjort oss smartare eller dummare? Nöjer vi oss med att få drösar med svar på Internet i stället för att få det både rätta och det exakta svaret? När blev det på det viset att kvantitet är viktigare än kvalitet? Är vi källkritiska till all den information som nätet dagligen sprutar ut? Varför lära sig någonting utantill när informationen befinner sig endast ett lätt klick bort på Internet?

– Jag tror att vi har blivit smartare. Anledningen till det, som jag ser det, är att vi genom Internet har tillgång till så mycket mer information än tidigare. Det gör att vi nu kan skaffa oss den information vi söker på ett lättare och mer lättillgängligt sätt. Vi behöver inte besöka bibliotek och arkiv för att få veta. Internet är till för att vi på jämlika villkor ska kunna skaffa oss den information vi behöver. Jag blir ju inte automatiskt klokare av att gå till ett bibliotek om jag inte vet var jag ska leta, vad jag ska söka efter och om jag inte kan ta del av det som skrivs. Google finns i dag tillgängligt på 100 språk, inklusive klingon från Star Trek-serien.

Demokratin då, har den fördjupats tack vare Internet?

– Absolut. Genom mer information har världens länder kunnat utvecklas snabbare, och medborgarna i länderna världen över har fått bättre möjligheter att skaffa sig mer information för att fatta bättre och mer informerade beslut. Nätet har vidare givit människorna en möjlighet att göra sina egna röster hörda på ett helt annat och öppnare sätt än någonsin tidigare. Det finns ingen politiker i dag som kan förbigå vad som står i en blogg eller på ett diskussionsforum på Internet.

Gäller det också för ett land som Kina. Är det som brukar kallas för ”the great firewall of China” bara tomt prat?

– Kinas befolkning har en helt annan tillgång till information än den hade för fem eller tio år sedan. Som Googles vice VD Vinton Cerf sagt: ”Information är som vatten, det hittar alltid sina egna vägar.” Samtidigt är det viktigt att låta utvecklingen i Kina ha sin egen gång, att låta Kina eller andra motsvarande länder balansera informationsflödet inom sin egen kontext. Det vill inte jag kalla för censur. Inom Google övervägde och debatterade vi Kinas beslut att inskränka Internetflödet och vi beslutade att det var för det allmännas bästa att kineserna skulle kunna komma åt den information som gjordes tillgänglig.

Internetmänniskan i vardande
När det talas och skrivs om Internet brukar man skilja mellan digitala infödingar och digitala invandrare. Födelsedatum för de förra brukar sättas efter 1985, övriga är födda för tidigt för att utgöra en integrerad del av dagens Internetkultur. Det har även talats om en Homo Interneticus, dvs. en Internetmänniska med drag som att ständigt vara uppkopplad, som någon som ständigt letar efter nyheter av alla de upptänkliga slag på nätet och med en ständigt närvarande känsla av att inte hinna med, av att missa något av allt det som Internet har att bjuda hela tiden, överallt.

För att ta en bild från de digitala invandrarnas tid så liknas Homo Interneticus – termen är skapad av Internetteoretikern Michael Goldhaber – vid den genomtidsstuderade och totalt utschasade arbetare som Charlie Chaplin kreerar i stumfilmen Moderna tider (1936). Är vi månne på väg till denna hypermoderna Internettid? är vår avslutande undran till Nikesh Arora från Google.

– Jag har aldrig hört uttrycket Homo Interneticus tidigare, men det kan vara värt att lära sig mer om det. Det syftar väl på dagens uppväxande släkte och dess relation till Internet, kan jag förmoda. Det är säkert något som jag kan finna mer information om på Google!

Extern länk: Homo Interneticus

(Artikeln publicerad 2008-10-07)