Karin Bojs är nominerad till Kunskapspriset för ”hennes lysande förmåga att förmedla vetenskapliga undersökningar, rapporter och fenomen på ett enkelt och lättbegripligt sätt”. Hennes allsidiga, kunniga och pedagogiska artiklar och krönikor, som skapar förståelse också inom svårare kunskapsområden, väcker alltid nyfikenhet och lusten att söka efter ytterligare kunskap.

Kunskapsprisets utsände träffar Karin Bojs mitt i verksamheten på DN:s redaktion. Den här dagen handlar det om mediciner till dementa som tidningen sedan hade på förstasidan under några följande dagar. I ungefär 12 år har hon varit vetenskapsredaktör på tidningen och i dag är hon chef för vetenskapsredaktionen. Vi börjar med att fråga vad hon kan tänkas veta om Kunskapspriset och hur han ser på att vara finalist till det.

– Oh, ja. Förra året, när tidskriften Forskning & Framsteg vann, fanns jag med vid den trevliga middagen och den efterföljande prisutdelningen. Ska jag vara ärlig tycker jag att det jag gör här på tidningen passar väldigt bra in på vad Kunskapspriset är instiftat för. Min uppgift är ju att sprida kunskap till den del av svenska folket som läser Dagens Nyheter. Jag blev mycket glad när jag fick veta att jag hör till finalisterna, men inte överraskad med tanke på hur vi arbetar har på vetenskapsredaktionen.

Vilka egenskaper bör en duktig kunskapsförmedlare ha?
– Det är väl två saker: Det handlar dels om att ha förmågan att inhämta kunskapen, dels att man kan få ut den i en annan lättare och trevligare form. Själva kunskapsinhämtningen handlar för mig om att följa forskningen på ett väldigt systematiskt sätt. När jag började med det här studerade jag ingående hur olika utländska förlagor som BBC, New York Times, Economist, Le Monde, Le Figaro och andra gör. Utifrån det satte jag ihop bevakningslistor efter vilka jag varje vecka kollar världens ledande vetenskapliga tidskrifter. Ibland åker man på konferenser för att där ta del av vetenskapliga nyheter, men framför allt handlar det om att sitta och nöta på redaktionen. Det är en väldigt stor del av mitt jobb. Det man hittar där som kan vara av intresse för våra läsare gäller det sedan att vid behov få hjälp av svenska och utländska experter och det gör vi genom intervjuer och andra journalistiska metoder.

Hur förmedlar och sprider man enligt dig kunskap bäst?
– Då skriver man sina artiklar på enkel och klar svenska och därefter illustrerar man sina artiklar med bra och trevliga bilder. Det är kanske inte något som kommer av sig själv men det gäller att hela tiden sträva efter att vara så enkel och så klar som bara är möjligt. Det gäller verkligen att inte vara fin i kanten, som man ibland kan tycka sig se när vetenskap presenteras, men jag skäms inte för att uppfattas som både enkel och naiv. Det är något jag inte skäms för att vara. Tvärtom. Jag drar mig ibland inte ens för att uppfattas som aningen respektlös när det gäller att driva med sådant som av andra kan uppfattas som något man bör stå i givakt inför. Jag har alltid ett tilltal som är enkelt, rakt fram och på gränsen till respektlöst. Krångla aldrig till det! Försök aldrig att framställa dig själv som märkvärdig inför forskare eller andra! Jag står för att jag är enkel.

På vilka annorlunda och lustfyllda sätt har du lyckats stimulera andra att söka kunskap?
– Det annorlunda är det systematiska när det gäller vår bevakning av forskningen där vi söker efter det som är den viktigaste frågan inom respektive område där forskning publiceras. Det gäller ju att undvika att vi blir offer för forskares, lobbyisters eller olika företags intressen. Vi har vår egen bevakning och det är den som leder oss när vi ska ta reda på vad vi ska skriva om. Jag har även strävat efter att ge forskningen en central plats inom DN:s nyhetsbevakning. Det ska inte vara kuriosa om några söta dinosaurier att stoppa in i söndagsbilagan. Vad vi producerar på min avdelning är centrala nyheter inom forskningen. Vårt sätt att stimulera andra att söka kunskap är att vi skriver på ett sätt som gör att läsarna blir nyfikna och vill söka egen kunskap. Vi ger även läsarna en del praktisk hjälp genom att lägga länkar och annat på DN.se för den som vill gå vidare i en viss fråga.

På vad sätt ser du dig som en kunskapsförebild?
– Det handlar om att hitta metoder för att hitta kunskap. Jag är verkligen inget uppslagsverk, men däremot är jag rätt vass på att hitta kunskap och att förmedla den till andra på ett enkelt och klart sätt. Jag eftersträvar mesta möjliga klarhet och minsta löjliga tillkrångling.

Intervjuare: Arne Järtelius, Nationalencyklopedin