Gunnar Wetterberg är definitivt dagen efter. Han är så mycket dagen efter att hans annars ganska lugna och skånskt sävliga personlighet (Edvard Persson minus magen) gång på gång spricker upp i ett enda stort leende. Anledning? Jo, dagen innan vi träffas har han lämnat manus till sin nästa bok. Den har titeln Pengarna och makten och ska skildra den svenska riksbankens historia under dess 340-åriga historia. I tryckt form ska det bli en liten behändig sak på 504 sidor inklusive ganska rikligt med bilder, register och litteraturförteckning. Boken utkommer på både svenska och engelska (Money & Power) och publiceringsdatum är, utan att darra på manschetten, satt till fredagen den 13 mars då författaren tillsammans med Riksbankschefen Stefan Ingves ska presentera boken.

– Det som gör mig så extra glad och upprymd är att komma med en bok som kommer så precis rätt i tiden. Det är till och med så lyckat att jag i några av bokens slutkapitel har med några av varningssignalerna som kloka människor började komma med för ett par år sedan om att allt inte stod rätt till med världsekonomin. Man kan som författare känna sig dagen efter för mindre när man vet att man ligger före.

Initiativet till boken kommer från Riksbanken, som ville se sin historia skriven. Vid den tiden handlade Riksbankens agerande i offentligheten om räntejusteringar kring tiondelar av en procent. På senare tid har det som bekant varit en helt annan ton i den skällan. Nu har den finansiella krishistorien med ränta på ränta hunnit i kapp Riksbanken och till råga på eländet hamnat i var mans och kvinnas ekonomiska medvetande.

– När det gäller dagens kris på världens finansmarknader har jag med uppspelet i min bok. Inte mer. När man står mitt i ett händelseförlopp kan det vara svårt att se vad det som egentligen sker i det som synes ske. Det hindrar inte att man utifrån materialet i boken kan skapa sig en uppfattning om den aktuella krisen om man exempelvis jämför den med en del andra bankkriser under senare decennier, inte minst då krisen under 1990-talet. Det är något jag gärna spekulerar kring privat, men det är ingenting som jag tagit med i boken. I alla fall inte i den första upplagan av den.

Vilken litteratur har du använt dig för att skriva om pengarna och makten?

– Räknat i hyllmeter har jag läst 5–6 hyllmeter bank- och bankrelaterad litteratur för den här boken. Varje bank den svenska historien igenom har ju fått sin monografi skriven minst en gång. Sedan är det ju på det viset att Riksbanken dyker upp i en massa sammanhang den svenska ekonomiska historien igenom. Så gott som hela Sveriges ekonomiska historia sedan Sveriges riksbank grundades 1668 har på ett eller annat sätt haft återverkningar i banken och Riksbanken har ofta varit ett viktigt instrument. Man kan väl säga att jag har dragit ihop alla tillgängliga pusselbitar om och kring Riksbanken och av dem försökt göra något i boken. Den ihopdragningen har resulterat i att jag fått syn på saker som tidigare kanske inte har varit lika synliga eller uppenbara. Till det ska läggas Riksbankens eget arkiv, som jag självklart haft tillgång till. Det finns säkert ett och annat i det arkivet som inte är offentligt, men allt jag använt mig av är det. Som jag ser det håller det inte att skriva om hemligstämplat material. Hur ska i så fall andra kunna kolla vad som skrivs?

En referensgrupp har funnits med i bakgrunden till Pengarna och makten. Den har innehållit både historiker och nationalekonomer – penningpolitik var inget man talade om 1668 – och tillgången till den gruppen beskriver författaren som en välsignelse. I gruppen har ingått sådana som nationalekonomen Lars Jonung – ”jag har snyltat mycket på vad Jonung har skrivit” – historikern Göran B. Nilsson, som har wallenbergarna som sitt specialområde, tillika historikern Ulf Olsson, också han med familjen Wallenberg som studieobjekt, och utöver dem har jag haft tillgång till några av Riksbankens egna nationalekonomer som Anders Fredin och Riksbankens chefsekonom Claes Berg. Den sistnämnde är för övrigt rykande aktuell med boken Global ekonomi: en introduktion till samhällsekonomin (2008).

– Nationalekonomi är inte mitt första ämne, men en tuff arbetsmarknad på 1990-talet tvingade mig att jobba som en nationalekonom. Det gör att jag i skrivandet av den här boken kunnat använda mig av erfarenheter från båda mina liv: fackhistorikerns och den statliga långtidsutredarens. När det gäller 1990-talskrisen satt jag ju på sin tid mitt i den och det har inte varit helt lätt att så här post festum se den i dess helhet i backspegeln. Jag fick anstränga mig för att komma ur min egen roll i den och att därtill se och inse varför vi den gången hade så fel: Varför försvarade vi den svenska kronan så länge som vi gjorde den gången?

Kommer vi att ha någon glädje av Gunnar Wetterbergs Pengarna och makten när det blir dags att se tillbaka på den finanskris som blev akut i september 2008?

– Absolut. Absolut! När jag har arbetat med den här boken har jag gång efter annan lekt med alternativa titlar. En sådan titel skulle vara: Vad varje småsparare bör veta om finanshistorien. Den som läser den här boken vet att nästa gång det bli all time high på Stockholmsbörsen så finns det bara en sak att göra: sälj! Inga träd växer upp i himlen. Vad man också kan läsa sig till i min bok är att det är nyttigt att ha tagit sig igenom katastroferna. Utan 1990-talskrisen hade Sverige och svensk ekonomi varit mycket sämre rustade i samband med den här krisen än vi nu varit och är. Den krisen drabbade oss mycket hårdare än många andra länder, men den hade samtidigt det goda med sig att vi var tvungna att vidta en hel del åtgärder som vi haft nytta av under den nu aktuella krisen. Man skulle kunna säga att den med den färskaste kriserfarenheten vinner.

Att så är fallet kunde man nyligen läsa sig till i International Herald Tribune som ägnade två hela sidor i sin ekonomibilaga (22/1/2009) åt att diskutera den svenska 90-talskrisen – med intervjuer med Rikdsgäldens Bo Lundgren, den tidigare ministern Leif Pagrotsky och den tidigare chefen för Securum Lars Thunell (numera på Världsbanken) – och att se de åtgärder som då vidtogs som en möjlig strategi för att komma till tals med dagens finanskris i USA.

Kunskap, kultur och kvinnor

ALMEDALEN: När Kunskapspriset tillsammans med 1,6miljonerklubben bjuder in till seminarium om kunskap och kultur med inte mindre än tre statsråd på scenen är det klart att man blir nyfiken. Det handlar om kunskap, det handlar om kultur men framför allt om kvinnors villkor inom dessa områden. Och den nyfikna blir inte besviken.

» Kunskap, kultur och kvinnor

Vad betyder matematiken i
den globaliserade världen?

REPORTAGE: Attila Szabo, lärare i matematik och en av
2009 års Kunskapspristagare.

» ”Vad är en bra matematiklärare?

Frukostmöte i Linköping

FRUKOSTMÖTE: Det är arla morgonstund.
Representationsvåningen i länsresidenset ligger smygande tyst. Nej, vänta! Klirr från koppar och tallrikar hörs från köket.

» ”Mansionem in lincopia”
» Inslag från P4 Östergötland

Spridningseffektiv entreprenör

Efter ettan kommer som bekant tvåan. Sedan blir det svårare. Inte att räkna, men väl att som entreprenör kunna/vilja/våga ge sig på ännu ett projekt

» Spridningseffektiv entreprenör

Vad har Kunskapspriset
inneburit för dig?

Det har inneburit oerhört många positiva saker. Först och främst var det ju ett erkännande och ett kvitto på att jag lyckats med något. Priset har också öppnat dörrar som gjort att jag kunnat gå vidare och fortsatt inspirera lärare.

» Några frågor till en pristagare

Kunskapens dag 2009 började redan 7.45 på morgonen. Då fanns Kunskapsprisets ordförande Arne Ekman tillsammans med två av årets mottagare av Kunskapspriset i SVT:s morgonsoffa.