En matresa i konsumenternas tjänst
av Arne Järtelius
nyhetsredaktör vid Nationalencyklopedin
– Det finns många olika slags journalister och alla har väl inte alltid ett så högt anseende i allmänhetens ögon. Men när man får chansen att för konsumenternas räkning ingående undersöka och verkligen gå på djupet med ett ämne, tas det emot väldigt väl. Att arbeta med dessa böcker har därför för mig varit en ovanligt tacksam uppgift.
Mats-Eric Nilsson är för dagen mest författare, även om han fortsätter att regelbundet medverka i dagstidningsspalterna. Tidningen hans är Svenska Dagbladet. På den har han under 20 år arbetat som redaktionell arbetsledare, bl.a. har han lett tidningens arbete med undersökande journalistik. De senaste fem åren har han varit redaktionschef. I dag är Mats-Eric framför allt intensivt verksam som föreläsare och han är nu i färd med att skriva sin tredje bok efter kolossalframgångarna med Den hemlige kocken (2007) och Äkta vara (2008)
– I början kändes det lite som ett nödvändigt ont att resa runt i landet och berätta om mina böcker, men nu tycker jag att det är fantastiskt kul eftersom gensvaret från publiken är så stort. Jag har under researcharbetet med böckerna samlat på mig ett stort antal bilder som jag använder för att berätta historien om de moderna livsmedlen på ett annorlunda sätt. Det finns ingen annan hemlighet bakom mitt sätt att föreläsa än mitt starka engagemang, som givetvis måste balanseras med att det jag förmedlar är sakligt korrekt. Utan denna grundläggande trovärdighet faller ju allt samman.
Grunden för Mats-Eric Nilssons böcker är att de är skrivna ur konsumentens perspektiv. ”Så här uppfattar man matindustrin som konsument.” Sedan använder han sig av journalistiska metoder för att kunna ta reda på betydligt mer än vad den kritiska konsumenten själv kan lista ut. Som vi alla så väl vet räcker det inte med att läsa vad som står på innehållsförteckningen, man behöver även undersöka vad som döljer sig bakom orden och språket.
– Engagemanget för att skriva de här böckerna är väldigt personligt. Det bygger inte på att någon talat om för mig vad jag borde göra eller att jag trodde att jag skulle kunna tjäna pengar på detta. I stället handlade det ursprungligen om mig och min familj och hur vi började diskutera de många tillsatserna i maten och hur förtvivlat svårt det var att hitta äkta och ursprungliga varor i butiken. Den personliga utgångspunkten har varit bra för mitt skrivande. Den har gett mig energi för att genomföra arbetet och en välgörande konkretion i skrivandet.
I Mats-Erics fall började det med en glass, en liten ynka pistageglass. Den hade hans bror köpt och när han började läsa innehållsförteckningen blev han mer och mer konfunderad. Den mängd pistage han hade betalat för var mikroskopiskt liten. I stället hade glassen fått sin vackra färg från spenatpulver (!) och ett färgämne. När det sedan gällde själva glassen innehöll den ingenting som man normalt associerar med det livsmedlet. Det enda som visade sig vara äkta i sammanhanget var pinnen, men den var samtidigt det enda man inte kunde äta.
– Pinnglass kan man ju leva utan, men jag upptäckte jag att hela butiken var impregnerad av konstgjorda ämnen. Så långt kommen var jag fortfarande inte inne på att skriva en bok om detta. Jag drevs bara av min nyfikenhet. Jag ville ta reda på vilka alla tillsatserna i maten var och vilken funktion de fyllde. Vad gör de med oss som äter dem? Finns det något alternativ?
Nästa steg i denna Mats-Eric Nilssons matresa var att läsa in all tillgänglig litteratur – huvudsakligen engelskspråkig sådan eftersom det knappast fanns någon modern svenskspråkig litteratur att tillgå – för att få mer kött på de avgnagda benen. Han hittade förstås böcker som var riktade till medvetna konsumenter men även till branschen internt. Den sistnämnda informationen var särskilt avslöjande eftersom det där handlade om hur olika tillverkare av tillsatser redogjorde för hur man kunde trolla med knäna för att få manipulerad mat att i alla fall framstå som äkta.
– När jag hade läst in allt det där började jag tycka att det verkade finnas något ganska omskakande att berätta. Nästa steg var att undersöka den svenska livsmedelsbranschen för att se om det var lika illa här som i USA och Storbritannien. Och svaret var i stor utsträckning ja. Jag slogs samtidigt av hur livsmedelsproducenterna lägger ned så mycket energi och pengar på att bygga upp ett slags kulisser som ska täcka över hur produktionen egentligen går till. Man försöker sälja drömmen om den äkta varan. Och här fanns uppenbarligen en intressant kunskapslucka – konsumenten vet alldeles för lite om hur maten egentligen framställs – som jag ville bidra till att täppa till.
I det läget var Mats-Eric beredd att skriva en bok om sina undersökningar. Han tog först sin bokidé till ett stort bokförlag, men där verkade de inte förstå vad det var för bok han ville skriva. Samma kalla hand mötte han på ett lite mindre förlag: ”Nej, vi vill inte ge ut din bok och du kommer inte att hitta något förlag som vill göra det.” Men med tredje försöket gick det bättre. Inom 19 minuter efter det att Ordfront fått hans intresseförfrågan fick han napp. I dag, tre år senare, har den första boken och dess uppföljare sålt i cirka 250 000 exemplar. Nu finns båda att tillgå i pocket.
– Mitt sätt att arbeta som författare är i grunden journalistiskt. Jag använder mig dels av många öppna källor, dels av matindustrins interna information. I det senare fallet talar man klarspråk: om du vill att det ska se ut som hemlagat gör så här, om du vill maskera den här bismaken gör så här. Jag har även läst en del av det som skrivits genom tiderna i ämnet matförfalskning. Under medeltiden blev producenten ställd framför kyrkan och insmetad med sitt falska smör. I dag kan man driva börsnoterade företag som ostraffat vilseför sina konsumenter. Under arbetet med boken ställde jag hundratals intervjufrågor till olika producenter, de flesta som mejl. De har jag enkelt lagrade så att jag lätt kan ta fram dem om något skulle bli omstritt. När det sedan gäller sättet att skriva, sättet att gestalta det jag funnit, så har jag strävat efter att böckerna ska vara lättlästa och präglas av ett journalistiskt driv. För att göra framställningen mer levande använder mig då och då av egna erfarenheter. Egentligen är det ett guldläge att skriva om något så nära och konkret som mat. Därför vore det synd om man gjorde ämnet så abstrakt att det aldrig doftar, eller luktar illa, om sidorna. En bärande tanke i mitt sätt att förmedla kunskap har varit att jag vill ta med läsaren på min egen resa i utforskningen av matindustrin. |