Lekfullt och seriöst
av Arne Järtelius
nyhetsredaktör vid Nationalencyklopedin
– Språktidningens artiklar ska samtliga vila på en vetenskaplig grund. Denna grund ser vi sedan till att popularisera på olika sätt.
 Patrik Hadenius är chefredaktör för och ägare av Språktidningen. Den kom med sitt första nummer i september 2007, och med sex utgivna nummer per år finns det nu 14 utgåvor av tidningen att ta del av. Förutom Patrik arbetar också Maria Arnstad och Anders Svensson på tidningen, som har sin redaktion på Söder i Stockholm. Patrik (född 1964) är språkvetare i botten och har en bakgrund som redaktör på Forskning & Framsteg. På F&F arbetade han i tio år och skrev om så vitt skilda ting som språk och teknikvetenskap. Om det senare skrev han i varje nummer, om språk blev det bara någon enstaka artikel per år. Genom att starta Språktidningen får han nu skriva om språk så mycket han vill och orkar.
– En viktig anledning till att jag startade Språktidningen var att jag tyckte att det var för lite utrymme för språk i F&F samtidigt som jag såg att läsarna var väldigt intresserade av språkfrågor.
Att säga att man vill starta en tidskrift är ju en sak, men att gå från vilja till kunna brukar i de flesta sammanhang både ta tid och kosta pengar. Hur gick Patrik till väga?
– Ursprungligen var min idé att försöka hjälpa något bokförlag att ge ut en språktidning. Jag ringde runt till ett antal förlag och jag besökte även några av dem med min genialiska idé, men jag möttes av reaktioner som ”smalt”, ”konstigt’ och att ”det var roligt att träffas”. Mer blev det inte. I det läget var jag på väg att ge upp. Men då var det någon som sade att jag i stället borde söka mig till sådana som gillar språk men som inte är inblandade i tidskrifter. Då mejlade jag till Horace Engdahl på Svenska Akademien. Han blev överförtjust och lovade ekonomisk hjälp på villkor att jag startade tidningen i egen regi. Sagt och gjort.
Simsalabim! heter det på cirkus, och ur hatten hoppar att gäng glada kaniner. Patrik Hadenius ser inte så trolsk ut, men han visste definitivt hur han skulle få ett gäng lika spännande som säljande språkartiklar att landa på tidskriftens sidor. I dag, drygt dussinet nummer av Språktidningen senare, har den 20 000 prenumeranter and counting.
– Idén med Språktidningen var att göra en både rolig och seriös tidning. Med seriös menar jag att alla artiklar ska bottna i vetenskap. Med rolig menar jag att alla artiklar ska vara underhållande. Språktidningen är inte en tidning man läser för att man måste utan för att man vill och för att man har lust. Ytterligare en otroligt viktig sak med tidningen var att vi hela tiden skulle visa att språk inte är det läsarna förväntar sig, dvs. att språk är tråk. Det har man kanske fått i sig via skolan, men med Språktidningen vill vi visa att varje enskild företeelse när det gäller språk är både rolig och underhållande.
Finns det något roligare än dialekter? Varför säger man knirr, knarr och inte tvärtom? Varför låter norrmän så käcka? Varför känns finlandssvenskan så gammalmodig? Varifrån kommer alla låneorden i svenskan? Vilka språklån har svenskan givit upphov till i olika språk? Ni hör själva, det finns så mycket att göra med språk och undra över språk att det kan räcka till hur många nummer av Språktidningen som helst. Till och med något så tråkigt – eller? – som grammatik skulle kunna bli hejdlöst roligt om det bara skildrades på ett lustfyllt sätt.
– Från början jobbade vi jättemycket med att Språktidningen inte skulle se ut som en skräckbild av en språktidning. Det fick oss att lyfta fram människorna bakom språket och de språkliga uttrycken. När vi skrev om samiska så träffade vi förstås en sydsamiska som berättade om sitt språk och vad det betyder för henne. Det är som när man går på kalas och hamnar bredvid någon som har något spännande att berätta om exempelvis sin dialekt eller vad olika ord står för i hennes liv eller verksamhet. Då lägger man örat till för att lära mer. På det viset vill vi att Språktidningen ska fungera.
Så långt kan man hänga med i Patrik Hadenius beskrivning av hur man gör en tidning populär. Men Språktidningen beskriver sig själv som populärvetenskaplig och frågan är då hur man får in det vetenskapliga i mixen.
– Det går att göra det mycket mer av den än man i förstone tror. I det nu aktuella oktobernumret av tidningen skriver vi om något så udda som könskonträra namn. Med det begreppet välter man inga kiosker, men om vi i stället talar klarspråk och visar hur det ser ut i livs levande livet blir det urkul. Det kan handla om transpersoner som vill ha ett annat namn än hans eller hennes kön signalerar. Det kan också handla om personer från exempelvis Dalarna som kommer från en gård med ett mans- eller kvinnonamn som bara delvis har med bäraren att göra. Kommer Kerstin från Andersgården så skulle det bli Kerstin Anders om inte Skatteverket lade sin våta näsa i det blöta. Det är språk. Det är underhållande. Det står i Språktidningen. Den risk man i det här sammanhanget löper är att man tror att saker är roliga som inte är roliga. Så länge man har vetenskapen bakom ryggen och till den också har något vettigt att berätta om – namnskicket i Dalarna exempelvis – så blir det såväl roligt som intressant och läsvärt.
Nej, nästa steg i utvecklingen av Språktidningen är inte att ge ut fler nummer per år. Chefredaktör Patrik Hadenius tycker med sitt matematiska intresse nämligen att en utgivning varannan månad känns som en snygg fördelning över året. Det tänker han hålla sig till och i stället diversifiera sig genom att ge ut en helt ny tidning. Den ska heta Modern Psykologi, och ett första nummer kommer i början av november. Självklart ska också den komma med endast sex nummer per år. |
Stockholm
är landets största aktör på utbildningsområdet.
Vi träffar varje dag mer än 110 000 barn-elever-studerande.
Vi avsätter ungefär 15 miljarder kr för utbildning
varje år.Utbildningsnivån
bland befolkningen i Stockholm är hög och vi huserar stora
aktörer på forskningsområdet - detta gör att
vi i betraktas som världens 8:e kunskapsregion (efter sju amerikanska
regioner). Vi är av en mängd skäl intresserade av kunskaper
och kunskapsutveckling. Inte minst för att förbättra
vår internationella position som kunskapsregion. Men också
för att ge alla invånare en möjlighet att kunna utvecklas
och att bidra till att utveckla samhället. Kunskapspriset lyfter
fram och fokuserar på personer och organisationer som bidrar
till att utveckla kunskaper. Det vill Stockholm också. Därför
vill vi samarbeta med Kunskapspriset.