Frukostmöte i Linköping
av Arne Järtelius
nyhetsredaktör vid Nationalencyklopedin

Det är arla morgonstund. Representationsvåningen i länsresidenset ligger smygande tyst. Nej, vänta! Klirr från koppar och tallrikar hörs från köket. Tomater och paprikor, korv och skinka skärs i flygande fläng. Det vederkvickande kaffet fyller långsamt kannorna medan teet sakta sjuder. Frukosten är på väg. Men vad är nu detta? Klockan är ju inte mer än 7.30! Jaså, ett frukostmöte i Kunskapsprisets regi med landshövdingen som värd. Undrar vad det ska handla om.

Radiosändning från residenset med Arne Ekman, Anna-Karin Cardell och Eva Möller

I väntan på att det 50-tal gäster som anmält sitt deltagande ska komma passar vi på att ta oss en titt på landshövdingeresidenset i Linköping. Det är inget hus vilket som helst. Det startade sitt liv som biskopsgård redan på 1100-talet med en viss Gisle som biskop. Den gården var känd ända borta hos påven i Rom (Alexander III) som kallade den mansionem in lincopia. Efter reformationen började Gustav Vasa göra om byggnaden till något mer slottslikt, och ett fullt utbyggt slott blev byggnaden under Karl IX (han, ni vet, som initierade Linköpings blodbad för 410 år sedan). Det som i dag finns kvar på Linköpings slott från biskop Gisles tid är kök och brunnsrum från kalkstenshuset. ”De har daterats till tidig medeltid och kan vara Sveriges äldsta bevarade profana miljö”, kan man läsa i en liten skrift om Linköpings slott från Statens fastighetsverk.

Arne Ekman och Anna-Karin Cardell

Nu börjar gästerna till Kunskapsprisets kunskapsfrukost anlända. En rundvandring i den vackra representationsvåningen blir för många en första anhalt. Det är som bekant alltid lika spännande att se hur andra bor! I slutet av en lång räcka vackra rum i alla de stilar ligger två vackra gästrum. ”Där står sängarna traditionsenligt alltid bäddade för den händelse kungen skulle ha sina vägar förbi”, berättar länsrådet tillika tillförordnade landshövdingen Magnus Holgersson. Det visar sig att den ordinarie landshövdingeposten i Linköping varit vakant sedan i september i väntan på att Elisabeth Nilsson (i dag VD på Jernkontoret) ska tillträda i början av juni. Hon är bara att gratulera till en vacker representationsvåning och en förmodligen lika vacker tjänstevåning belägen intill både domkyrka och stadshus och med utsikt (nåja) över hela Linköping, Östergötlands centralpärla.

Representationsvåningen i länsresidenset under frukostseminariet

Ordföranden i Kunskapsprisets jury tillika Nationalencyklopedins chefredaktör Arne Ekman inleder med att önska alla närvarande välkomna att nominera sin eller sina kandidater till Kunskapspriset. Det är bara att gå in på prisets sajt, skriva in vem man tycker är en prisvärd kunskapsspridare och, glöm inte det, med några väl valda ord motivera sitt val. Efter det finns den nominerade med i urvalsprocessen som i år – för nionde gången sedan de första Kunskapsprisen delades ut 2002 – inleds 12 juli och når sin höjdpunkt 25 oktober med galan och prisutdelningen i Blå hallen i Stockholms stadshus. Nominera en vinnare så blir du säkert inbjuden till Kunskapsgalan!

Anna-Karin Cardell tar vid. Som verksamhetsansvarig för Snilleblixtarna i Sverige tog hon förra året emot Kunskapspriset i kategorin folkrörelser/organisationer. På bred östgötska berättar hon: ”När Arne Ekman ringde och berättade att vi var en av tre finalister till Kunskapspriset såg jag bara ut som ett frågetecken. Jag hade nämligen inte en aaaning om att det finns något som heter Kunskapspriset. När vi sedan vann blev det bara för bra. Med 250 000 kronor kan en liten organisation som vår uträtta massor.” Vad Snilleblixtarna närmast gör är att sprida sitt koncept över landet, allt i en strävan att få barnen från förskola till mellanstadium att ”uppfinna” något som inte finns men som borde finnas.

Att som Kunskapspriset dela ut sex pris à 250 000 kronor är ett både omfattande och kostsamt arbete. För att finansiera den verksamheten har Kunskapspriset ett antal partner bakom sig. Denna arla morgon är det Henrik Steinbrecher, senior partner på PricewaterhouseCoopers, som berättar att Kunskapspriset för hans företag fungerar som en brygga från det till synes kanske lite tråkiga med olika former av redovisning till den forskning och utveckling som PricewaterhouseCoopers också är engagerat i. ”Vår forskning och utveckling sker i mellanrummet mellan praktik och teori, och där tjänar Kunskapspriset för oss som en av flera länkar för att föra dem samman.”

Landshövding Holgersson avslutar mötet med att hoppas att det ska komma in massor med östgötska förslag till Kunskapspriset. Han var med i Blå hallen när Snilleblixtarna tog emot sitt pris förra året: ”Det fick mitt östgötska hjärta att slå några slag extra, och jag hoppas att det kan upprepa sig vid nästa utdelning av Kunskapspriset.”

Kunskapsprisets landshövdingefrukost är den andra sådana i en längre rad. Det första mötet hölls hos landshövding Chris Heister i Umeå. Om en månad är det dags för Kunskapspriset att presentera sig hos landshövding Göran Tunhammar i Malmö, och i höst fortsätter resan till ett antal andra residensstäder. Med andra ord: The Knowledge Award goes much more national. Nu är det dags för driving spirits (eldsjälar) från landets samtliga län att ännu bättre än tidigare visa att de också brinner för bästa och mesta spridning av kunskap.

En tidigare landshövding tillika en gång chefredaktör för Nationalencyklopedin, Kari Marklund – sedan en tid bosatt i just Linköping – får sista ordet på kunskapsfrukosten: ”Sov på saken vem ni tycker är en duktiga kunskapsspridare och nominera när ni vaknar!”